Jag vet att jag inte pratat om hur jag mår på senaste tiden, vilket jag tror är anledningen till att jag tappat en del läsare, eftersom folk i allmänhet är väldigt intresserade av andra människors problem. Visst är det tragiskt.

Anledningen till att jag utelämnat mina känslosvall är för att jag har försökt räta ut dem och se vad jag borde lägga vikt på, och jag kan ju inte påstå att det gått så bra som jag hoppats.

Angående flytten så är jag fortfarande orolig, och det vibrerar i hela mig när jag behöver konfrontera något som har med det här att göra. Jag vill inte flytta än, jag vill bo här, och jag vill att tillvaron här ska vara bekväm och lättsam tills det passar mig att flytta härifrån ensam.

Angående livet utanför lägenheten så har jag nog... dämpat mig. Intresset för sexuella relationer, och de flesta relationer, har falnat - det är tråkigt. Eftersom jag inte träffar nytt folk så ofta så är det antagligen därför, och jag har blivit kräsen och höjt ribbor allt eftersom jag passerat och lärt av andra personer. Sexuellt ligger ribban högt, vi tar inte vad vi får, vi tar vad vi vill ha. Så är det bara, och har alltid varit, men det är den höjda ribban som är relevant.

Andra relationer känns bara meningslösa just nu, eftersom jag inte känner mig hjälplig i mina situationer. Det är ganska bestämt, att jag ska vara självständig i det här som pågår. Att tänka såhär resulterar i små utbrott och extra starka distraktioner, men det är inte så att jag på något sätt förkastar mitt sociala liv, absolut inte.

De påbörjade relationerna som fortfarande hänger i luften är inte några som känns viktiga nog för mig och jag har ingen lust att fördjupa dem i nuläget.

Och jag känner ett uppmärksamhetsbehov, hur ironiskt är inte det? När man medvetet stöter bort folk ur de viktigaste delarna av ens liv för att man kräver full koncentration på någonting, är det berättigat att känna sig ouppmärksammad? Lägg väl märke till att jag inte skriver "ensam". Ensam är något mer hjälplöst och tungt. Att inte känna uppmärksammad är mer en känsla som dykt upp på grund av en ovanligt hög standard, en dålig vana.

Men visst har man sina dalar och toppar, även jag. Just nu känner jag ganska stark ångest för måndag, för Charlie. Älskade Charlie. Det kommer att vara en tung dag, både om resultatet är hans försvinnande och om det inte blir så. Jag hade helst sett honom försvinna, samtidigt som jag blivit ensam om han gått. På något sätt är han min enda riktiga overkliga koppling till det förflutna, som jag älskar att hata och hatar, verkligen hatar att älska.

Oro. Det är så det är nu. Oroligt och laddat.

Jag ska bara låta skorna säga hej...

Jag har äntligen fått mina TUK-skor. Black leather bondage creep slip-ons. De är inte så vackra, inte så sköna, inte så perfekta, men de är precis lagom töntiga, lagom stora för att bli lagom stora om en månad när jag gått i den tillräckligt, de är hållbara, de är häftiga och ingen jag träffat har ett par likadana. Fulsnygga, men bäst av allt är att jag fått en nyckelringsgrej till som är likadan som sulan på skorna jag har. Mycket fint.

Var hos Isabell innan, vi försökte ringa Rockstugan, men telefonsvararen påstod att telefontiderna bara är mellan 17.00 - 20.00 på måndagar. Så nästa måndag gäller det!

• Korn-biljetterna som Isabell får fixa eftersom jag...
• har psykologiprov samma sekund de släpps.
• Charlie-memorial. Måste ringa till de som var våra vänner och prata med dem och hålla på, sen ska han förhoppningsvis försvinna på allvar.
• Lämna in filosofireflektionen och se till att den är bra som fan.
• Ringa och boka Rockstugan, äntligen!

Skönt att få saker gjorda. Mindre skönt att det är ihopklämt på en och samma dag.

Nu har jag inte avancerat i min tillvaro alls utan funderar med mig själv, om mig själv, kring mig själv. Den första oktober släpps Kornbiljetterna till Scandinavium, konsert 1 februari -08. Isabell, det är ju samma dag som vi är där på filmfestivalen, kan det blir bättre? Festa lite på Masthugget, sen spårvagna oss fram till Scandinavium och se på motherfunky Korn, och vet du? Vi kan dra en krogrunda senare, för vet du? Det kan göras lagligt då. Otroligt. Det blir i så fall min tredje Kornkonsert, men tyvärr får jag välja bort Gogol Bordello. Jag vet ju dock av erfarenhet att jag hellre ser på Korn, eftersom jag är kär i Jonathan Davis.

Underbart för fan!!!

Utöver detta jätteintressanta så har jag suttit och funderat på Wurms konst, och jag finner det fortfarande lika fascinerande. Titta på det!

Idag har jag haft rörlig bild, och jag har till och med varit aktiv under lektionen och hjälpt till så gott jag kunnat med mina minimala kunskaper och mitt otroligt nyskapande tänkande! Ungefär.

Nu så lyssnar jag på Leonard Cohen, som en liten paus efter att ha dammsugit hela lägenheten i brist på bättre. Egentligen var det mor min som hotade med någonting konstigt ifall jag inte dammsugat hela lägenheten tills hon kom hem, men hursomhelst. Det är gjort, och det är skönt att det är gjort. Ett väl utfört arbete.

Cohen gör mig alldeles vintervarm i hjärtat, eftersom pappa pratade en himla massa om honom senast. Det är en fin sak det här. Jag trivs med idag.

Ikväll ska jag se på Simpsons, Simpsons, House, och sen ska jag nog börja läsa lite i boken som vi fått i engelskan. "(Un)arranged marriage", jag har aldrig hört talas om den förut och förmodligen är det en hemskt tråkig bok, för vem har någonsin fått en inte-tråkig bok i någon kurs som inte varit litteraturrelaterad? Dubbel-r.

Nej nej nu.

Skolan idag har varit påfrestande, dels för att jag missade en psykologilektion som skulle kunna varit extra intressant eftersom Nalle uppenbarligen blev korsförhörd av den jobbiga läraren. Sen hade jag filosofi och jag fick säga fina ord som "axiom", "utilitarism" och "egoistiskt situationsetiskt synsätt". Det var flashigt.

Engelskan var desto simplare, skillnaden mellan informella och formella texter känns det som att jag kunnat sedan födseln, och jag lärde mig ingenting nytt idag, som vanligt. Däremot blev jag irriterad på mina tuffaste klasskompisar som satt bredvid mig och fjöntade sig precis som jag själv gör så fort jag har chansen, eftersom jag faktiskt vill höra vad den lågmälda, falsettnasala, papperstunna, imkompetenta äckelvikarien - Alicia - sa för något. Jag hatar henne.

Ersatte nyss mina hästskokulor med koner, så det ser lite knäppt ut i läppen, men jag gillar det. Får se hur länge jag springer runt med dem. Marika har min captivering någonstans, och jag saknar den, det är den enda som ser okej ut i örat enligt mig. Ytligt må det vara, men jag tar väl hand om mina öron och vill att de ska vara i toppskick, vilket får kompensera för den otroligt dåliga hörseln.

Nu ska jag försöka skriva en reflektion om etik, så om du har något smart att säga om etik ur ett filosofiskt perspektiv så diskuterar vi!

Jack har varit här och varit väldigt storebror av sig. Han har gjort ännu ett alster till min memory wall, så nu har jag illustrationer av alla mina bröder, av en nästanbrorson, av Helenah, Nalle, Nordh och min far. Av mig själv också såklart.

Pappa ringde mig idag och var jättefull, vilket inte är en chock för mig som varit hans dotter alldeles för länge. (Skolkuratorn hade hoppat av glädje om hon läst det.) Jag nämde att han inte svarat på mitt förslag om att vi båda borde tatuera in The Dark Side of the Moon-loggan, och då sa han att ingen av oss skulle få. Att jag inte skulle få för min mor och att han inte skulle få för sin fru. Jag sa att mamma tycker att det är helt okej, för jag är snart 18 och tatueringen hamnar inte på armen. Pappa blev överlycklig och sa att va fan, det gör vi. Men mamma har ingen aning om att pappa kommer göra en likadan, så jag dör ändå sa jag. We're in this together.

"Det betyder att vi är sammanlänkade för alltid Tina. Du vet det va?"
"Självklart pappa. Det är därför vi gör det."
"Det kommer att vara det sista vi gör, de kommer döda oss, men det vet du väl redan."
"Jajemänsan pappa. Men visst är det fint?"
"Det är inte fint, dotter min. Det är vackert. Det är det vackraste som finns."

Det gör mig otroligt glad att han vill göra det här med mig. Verkligen. Han nämnde också att jag ska följa med till Indien över jul, vilket var planer jag trodde var döda för längesen. Jag hade inte ens rätt att neka honom idag. Hoppas till en liten del att det inte blir av, Indien ligger väldigt långt bort... Vad sa han mer? Hanna, min styvsyster, fyller 18 den nionde oktober, och då ska jag hem till dem och fira med lite tårta och sen så ska vi gå ut och äta allihop. Det ser jag väl måttligt fram emot eftersom det alltid är kalabalik när man ska någonstans med dem. Jag och pappa sitter i stort sett och vaggar fram och tillbaka i ett hörn någonstans.

Längtar nästan till imorgon. Få läsa lite filosofi och psykologi och få känna mig lite extra överlägsen. Hoppas att Nalle kommer på psykologin imorgon, jag träffar honom aldrig utanför skolan längre. Det gör mig ledsen, för han är väldigt viktig. Svin.

Nu är jag jävligt trött, för att jag sovit så mycket. Helkonstigt, men ganska logiskt. Nu kommer det ta mig en tjugo timmar innan jag är rättvänd igen, och det är en pärs att släpa sig fram och tillbaka i lägenheten så fort min mor ropar på mig. Ööööh!

Bitmärket på armen gör fortfarande jävligt ont och det ser inte ut att avlägsna sig de närmaste dagarna, och jag är inte säker på hur positivt det är. However...

På last.fm så skriver jag med en spansk kille som har Sverige som sitt drömresemål, Sverige, England och Finland. Finland?!?! Ja ja. Han har sett lika många Bergmanfilmer som jag, och även om jag inte sett fascinerande många så känns det ganska kulturellt av en spanjor att hänga med i den svenska nutidshistorien. Trevlig man, lyssnar på Bauhaus.

Jag ska ta på mig något vettigare med lite längre ärmar innan min bror kommer och hälsar på. Det var längesedan.